Jag postade en femhundring till mig själv för en vecka sedan - ett vardagligt experiment i möjligheten att lita på folk. Kom pengarna fram? Jodå, naturligtvis gjorde de det.

Intressant nog anlände pengarna instoppade i ett ytterkuvert som dolde innehållet. Jag må lita på Posten, men Posten själv vill däremot inte ha blottade sedlar i sina postsäckar. Känner de sina brevbärare bättre än jag gör? Nja, en generösare tolkning är att de ogillar värdeförsändelser i den vanliga postgången därför att brevbärare utsätts för rånrisk.

Jag har nu blivit upplyst om att Postens regler förbjuder brev spetsade med kontanter. Därför kan jag inte gärna fortsätta mitt experimenterande med pengabrev. Ack, jag som hade så roliga idéer på lut. Sista experimentet som nu får överges: skriv ditt personnummer på en femhundring. Stoppa i brevlådan, inga frimärken, ingen adress. Jag skulle sätta exakt femhundra kronor på att sedeln kommer i retur.

Graden av generell tillit ("kan man lita på folk i allmänhet?") varierar kraftigt mellan olika samhällen. Min tämligen rosiga bild av omgivningen är typisk för Sverige, ett utpräglat högtillitssamhälle där gott och väl 65 procent uppger att gemene man är pålitlig. I botten återfinns exempelvis Rwanda, där inte ens fem procent är av denna uppfattning.

Det är komplicerat att förklara hur hög generaliserad tillit uppstår. Att folkmord har en negativ effekt är däremot ingen vågad gissning. Således : pengar till Rwanda bör skickas instoppade i kuvert.

När jag stänger av min GPS-mottagare i bilen visas automatiskt en bild som instruerar mig att ta loss mottagaren och stoppa ned den i väskan. Underförstått: annars kommer genast någon slem skurk att krossa bilrutan och sno apparaten. I huset jag flyttade in i sitter en gallergrind monterad innanför köksdörren. Här ska ingen tjyv kunna smita ut osedd med mitt bohag. Det är en läskig värld, tydligen.

Utan att förringa inbrottsstatistiken, som torde vara akut depressionsframkallande, brukar jag försöka glädjas åt att folk på det hela taget ändå tenderar att vara hederliga och hyggliga. Det är riktigt praktiskt om man bara vågar släppa på misstänksamheten. För att demonstrera min tes att gemene man är en hedersknyffel, tänkte jag handla enligt devisen Put your money where your mouth is - bokstavligen. Jag ska genomföra ett litet experiment: posta pengar. Så gör man ju bara inte. De kan ju bli stulna!

Steg 1: Idag postar jag en 500-lapp instoppad i en vanlig, högst genomskinlig liten plastpåse, försedd med frimärke och adress till er bloggare.

Återkommer med rapport när sedeln kommer i retur. Då blir det dags för en lite mer utmanande variant. Hu så rafflande!