Berövad min morgontidning stirrar jag tomt framför mig och dricker mitt kaffe. Nationaldag, ska det vara något att fira? (Och på det här sättet?!)

Om vi firar nationaldag idag, vad menar vi då med nation? Distinktionen mellan stat och och nation handlar i normalt samhällsvetenskapligt språkbruk om en åtskillnad mellan formella institutioner och subjektiva upplevelser. Staten är en organisatorisk och juridisk konstruktion. Den har, eller snarare tar sig rätten att utöva och delegera makt inom sitt territorium. Nationen är det där andra, en subjekiv upplevelse av att just vi som lever här hör samman på ett särskilt sätt, att vi delar en historia och en framtid, att vi på något vis är särpräglade och har ett särskilt ansvar för varandra som sträcker sig längre än den hänsyn man måste visa alla andra redan i kraft av att de är människor. Nationen är en familjekänsla som bidrar till att legitimera staten. Staten kan beskriva sig som en formell förlängning, ett förkroppsligande av en djupare samhörighet och ett folk.

Åhå, och idag ska vi alltså fira den svenska nationen? Skåla för den svenska "folktanken" och för denna saks skull acceptera att dricka kaffet utan morgontidning?

Varför då?

Jag skålar gärna för staten och våra sociala institutioner en gång om året. Få scenarier är mig lika fasansväckande som tanken att våra formella institutioner, alla oräkneliga regelverk, rutiner, normer och arrangemang som möjliggör för miljoner människor att leva anständiga vardagsliv tillsammans, skulle kollapsa. Den ordning vi har är sannerligen inte optimal, men den är anständig och livet är någorlunda behagligt och lätt att leva. Det är ingen självklarhet, och är väl värt en skål och en årlig tacksamhetens tanke i min bok.

Men nationen? Gruppmentalitetens, fotbollsklackens, byandans och inbillskhetens domän - varför skulle det vara något att fira eller uppmuntra? Den som höjer glaset borde först sätta sig ned och räkna likhögarna som den tankefiguren lämnat efter sig.

Våra offentliga institutioner kan klara sig fint utan flaggviftande och irrationella lojalitetsförsäkringar. De är värda uppskattning som bygger på förnuftiga övervägningar, inte maggropsbrölande. Jag skulle långt hellre se att vi firade institutionsdagen istället för nationaldagen - en dag att diskutera vår samhällsordning. Det framstår för övrigt som en rätt pantad idé att inte dagstidningen utkommer just den dagen. En extra tjock debattbilaga skulle sitta fint. Skål för det.